Jag är inte kababel till att hata (annat än mig själv),
därför kommer jag alltid att älska.
Och därför kommer det alltid att göra ont.

Så länge jag kan minnas så har alla andras välbefinnande gått före mitt eget. Så länge jag kan minnas har jag funnits där, blivit sårad, tagit tillbaka. Vissa har utnyttjat, och utnyttjar det än idag - både medvetet och omedvetet.

Mina armar är som krampaktigt öppna. Min famn går därmed alltid att komma tillbaka till, vare sig du sårat mig en, två eller tio gånger. Vare sig du vart min vän, bekant eller pojkvän. Vare sig du glömt mig, eller bara tar för givet att jag alltid ska finnas när när du behöver mig. Det finns en del av mig som inte klarar av att låta andra må dåligt om jag vet att det finns en liten liten möjlighet att jag skulle kunna få det att vända till det bättre.

Ni kommer tillbaka, använder mina livsbatterier och lämnar mig urladdad utan möjlighet till ny ström. Ni kommer tillbaka, om och om igen. Jag tar emot er, om och om igen. Räddar er vare sig ni är påväg att gå över kanten, är mitt i fallet, eller redan ligger på botten. Älskar med hela mitt hjärta, hoppas att på att personen ska förändras, bry sig och älska mig tillbaka. Men jag låg på botten redan innan, och det är också där jag lämnas, om möjligt ännu längre ned.

Och på botten finns jag ständigt här,
det är därför ni alltid hittar tillbaks till mina armar.
Men ni ser inte mina fuktiga ögon,
och ännu mindre ser ni sprickorna i mig.

Det finns en sak som är väldigt viktig, när det kommer till det mesta i livet. Och det är att aldrig ta någon eller något för givet. Jag tror (läs: vet) att vi tänker alldeles för lite på det.

Ta inte förgivet att allt du har alltid kommer att finnas där, en dag kan allt tas ifrån dig och då måste du stå på egna ben. Vad gör du då? Ta inte för givet att saker du gör inte kommer att få konsekvenser, för det kommer det, förr eller senare. Ge dem du älskar något mer värdigt än detta. Personer du tycker om förtjänar mer än så. Och även om personen man utsätter något sådant för inte betyder lika mycket för en längre som förr, så borde man faktist tänka omvänt. I efterhand kommer du inte kunna få det ogjort, hur mycket du än vill. För att hålla en relation till någon stark, så måste du även vårda den. Man kan inte bara ta, utan man måste även ge.

Varför skriver jag det här? Jag sitter inte här och kastar skit på alla som någonsin gjort mig illa, det vore orättvist. För jag är inte oskyldig själv, och det är jag mycket väl medveten om och inget jag tänker sopa under mattan, och jag skäms oerhört mycket för att jag betett mig på detta vis. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få vissa saker ogjorda. Människor jag älskar eller älskat som förtjänat så mycket bättre. Jag har utsatt både mina föräldrar och några vänner för detta. Jag vet hur det känns, både ta för givet, och att bli taget för givet. Och det gör jävligt ont.

Så tänk efter innan du gör handlingar du kommer ångra. Tänk ett steg längre. Vill du verkligen göra dina närmsta så illa, vill du verkligen göra dig själv så illa? Det kan vara många små saker, en enda stor sak.. Dina föräldrar, din pojk-/flickvän, dina syskon, dina vänner, och även du själv förtjänar så mycket bättre.

Det finns anledningar, men det finns inga ursäkter.